Jag har ju faktiskt varit jätteduktig i veckan. Riktigt jättesuperduktig. Jag genomförde den planerade gastoscopin! Fick tid ungefär en månad innan, ocn var nog ganska säker på att jag skulle komma på en sjuttielva olika anledningar att skjuta upp den. Det blev tvärtom. Eftersom min första tid var på min födelsedag, ringde jag och frågade om det gick att ändra den. Jovisst -då fick jag en vecka tidigare istället :) Så i tisdags var det dags. Jag vägrade envist att tänka på det kvällen innan, hade inställningen att "Antingen så klarar jag det eller så får de avbryta och jag skämmas och fortsätta undra vad som är fel i lilla(?) magen.
Började inte så bra när jag var tvungen att vara fastandes från 08 till 14.00 när undersökningen skulle göras, kurrade en hel del i magen kan jag berätta. Dessutom fick jag en vad som kändes oprofessionell läkare i 35-års åldern. Jag har väldigt svårt för läkare som inte är äldre än så än en själv! Han uttryckte klart och tydligt att han tyckte min önskan om att slippa bedövningen i halsen var korkad, att han aldrig hade provat det förr. (Ville slippa eftersom känslan av att vara bedövad i halsen påminner mig starkt om mina allergireaktioner). Jag stod på mig och.. -det gick! Inte var det roligt, inte var det skönt, men det gick att uthärda. Mycket tack vare sköterskan som var med och som hela tiden berättade hur långt/länge det var kvar.
Var en mycket stolt och lättad jag som gick därifrån, sådär trött som man kan känna sig när man varit nervös över något och sen slappnar av.
Så nu får vi se, svaret skulle skickas till min läkare på VC, som inte jobbar kvar. Dock berättade läkaren på Kirurgmottagningen redan efter undersökningen att han såg spår av magkatarr längst ner i magsäcken, så nu hoppas jag det är det enda svar jag får i slutändan också!