Ja, för en gångs skull kan jag faktiskt gå före med gott föredöme och önska att många många fler skulle göra samma sak.
Det behövs bara ett klick här och sedan ett sms, det vill säga några sekunder för att göra en god gärning.

Via en annan blogg hamnade jag på den lilla men dock så starka kämpen Lova´s mammas blogg. Sen dess har jag följt den mest varje dag, och även tänkt på dem otaliga gånger under övrig tid. Tårarna rinner när jag tänker mig in i deras situation och det hemska faktum de ställts inför.

En fin liten flicka som ännu inte vet vilket hemskt öde som ska drabba henne.

Det är så hemskt så jag vill inte tänka på det, ändå är det just det folk borde göra, känna en del av deras psykiska och fysiska smärta och ha samvete och medkänsla stor nog för att skänka en liten del av sin tid och ett bidrag. På det sättet ger man fler barn chansen att ta upp och besegra den svåra kampen mot cancern.