Jag har ju faktiskt varit jätteduktig i veckan. Riktigt jättesuperduktig. Jag genomförde den planerade gastoscopin! Fick tid ungefär en månad innan, ocn var nog ganska säker på att jag skulle komma på en sjuttielva olika anledningar att skjuta upp den. Det blev tvärtom. Eftersom min första tid var på min födelsedag, ringde jag och frågade om det gick att ändra den. Jovisst -då fick jag en vecka tidigare istället :) Så i tisdags var det dags. Jag vägrade envist att tänka på det kvällen innan, hade inställningen att "Antingen så klarar jag det eller så får de avbryta och jag skämmas och fortsätta undra vad som är fel i lilla(?) magen.
Började inte så bra när jag var tvungen att vara fastandes från 08 till 14.00 när undersökningen skulle göras, kurrade en hel del i magen kan jag berätta. Dessutom fick jag en vad som kändes oprofessionell läkare i 35-års åldern. Jag har väldigt svårt för läkare som inte är äldre än så än en själv! Han uttryckte klart och tydligt att han tyckte min önskan om att slippa bedövningen i halsen var korkad, att han aldrig hade provat det förr. (Ville slippa eftersom känslan av att vara bedövad i halsen påminner mig starkt om mina allergireaktioner). Jag stod på mig och.. -det gick! Inte var det roligt, inte var det skönt, men det gick att uthärda. Mycket tack vare sköterskan som var med och som hela tiden berättade hur långt/länge det var kvar.
Var en mycket stolt och lättad jag som gick därifrån, sådär trött som man kan känna sig när man varit nervös över något och sen slappnar av.
Så nu får vi se, svaret skulle skickas till min läkare på VC, som inte jobbar kvar. Dock berättade läkaren på Kirurgmottagningen redan efter undersökningen att han såg spår av magkatarr längst ner i magsäcken, så nu hoppas jag det är det enda svar jag får i slutändan också!

Denna morsdag började på samma sätt som mina tidigare två, -lite otacksamt och egoistiskt. När jag stod och gjorde gröt kom lillan inspringande med ett paket till mig som Tommy tagit fram. I det fanns en nalle, klädd i en tröja där det stod "Världens bästa mamma". Och när jag inombords fnös lite åt den gåvan tycker nog de flesta att jag är just ganska otacksam, eller hur?
Saken är bara den att:

a) jag tycker T någongång kunde anstränga sig för att hitta något som passar just mig, och inte det första bästa som passar för den dagen.
b) det var en likadan nalle jag köpte till T från Selma på alla hjärtans dag.

Jag är som en barnunge på det här sättet! jag vet det. Jag älskar presenter. Nu ska ingen få uppfattningen att jag bara älskar stora, dyra presenter. Nej, en hemplockad blombukett med ett band runt om och ett kort är minst lika uppskattat som dyra smycken osv, men det är just det där med det personliga jag vill åt. (Just därför kommer jag skriva på en ev. bröllopsinbjudan att vi tacksamt avsäger oss gåvor från Cervera/Duka typ ;)

Efter frukosten gick jag i min lilla trotsighet ut och avreagerade mig på gräsmattan, så nu är nästan hela klippt trots duggregnet.
Och efter närmare eftertanke insåg jag att jag har den allra vackraste och största gåvan man kan få: vår underbara dotter <3

Vi hade planerat att bo på Älvkarleby fiskecamp helgen 18-20 juni när jag ska ner och klippa mig nästa gång. Tji fick vi när vi var alldeles för sent ute -inte en enda stuga fanns det kvar att hyra! Tyckte att det var ett bra alternativ eftersom vi även tänkte hinna med sommarens första besök på Furuviksparken. Tommy tyckte självklart också att det var ett bra alternativ eftersom de har ett av Sveriges bästa vatten för lax-fiske. Men nu får vi komma på andra alternativ. Furuviks camping är ju ett, dock har de inte öppnat än utan först i helgen som kommer, så det gäller att hänga på telefonen så inte andra hinner boka upp allt där också.

Här är några bilder sen Selma var ute på sin allra första fisketur för ett par veckor sedan!
Selma är redo för att dra stor-öringen


Jippi -morgondagens middag är räddad :)
Pustar ut hemma med en glass

Ibland blir jag så himla avundsjuk på Tommys förmåga att se bortom alla måsten och helt sonika välja något man själv vill göra. Såhär prioriterar jag mina dagar:

1. Med all rätt alltikring lillstumpan; mat, sömn, att hon ska vara ute mycket,bad osv.
>Såklart pers. hygien.

2. Mat även till oss, inte alltid på fasta tider men iaf att vi alltid äter fasta måltider.

3. Andra dagliga sysslor såsom tvätt, disk, städ och det eviga plockandet efter en liten tornado :-)

4. Sysslor i ett hem som görs men inte lika ofta -bakning, byte av sängkläder, gardiner, städning/krattning osv utomhus.

5. Mig själv och mina intressen/kompisar. För att ge ett ex pratade jag och Malin om att vi skulle åka skidor en dag I JANUARI. Jag har inte ens kommit mig för att ta mig tid att åka de knappa 4 milen ner till henne än, trots att hon är en vän jag gärna skulle träffa dagligen.


Jag tror att det är det här som gör att jag alltid känner mig stressad inombords, att jag aldrig tar mig tid för avkoppling (bortkoppling). Jag tänker alltid ett steg längre, typ om jag sätter igång med det "här" direkt hinner jag det "där" och det "där" innan det är dags för/vi ska dit/det är mat osv.

Samtidigt blir jag lite sur på Tommy också. För två helger sen gick han på Sportfiskemässan i två dagar, igår klagade han att han så sällan hinner ut att fiska nuförtiden. Nämen oj, hur kan det komma sig? Du jobbar, har barn, bor i hus, mao har en hel del saker som ibland MÅSTE gå före nöjen.
Nu är det banne mig jag som ska bli bättre på att lämna över ansvaret till herr Hägglund, brassa iväg till stan och leta mig lite välbehövliga kläder OCH kanske träffa Malin. Nån dag.
Vad Tommy gör nu? -Fiskar..

Alltså jag blir galen. Varje gång vi ska åka fram på byn, så nog tusan är det någon bil som ska åka över bron mot vår sida. Och tro inte, fast att bron är LIKA bred som vägen, att folk vågar mötas på den. Det är helt otroligt, vet de med sig att de vinglar lika mycket som någon som nyss börjat övningskört, så det är därför de inte ger sig på det? Sekunderna det tar att stå och vänta (15-20 sek) känns mycket längre. Och jag förstår inte varför. Ok om det vore gamla tanter som bangade på det, men när karlar i medelåldern håller mer på vänstersidan för att försäkra sig om att undvika möte tycker jag det är nåt fel. Lämna in körkortet säger jag bara.

För övrigt är jag lite less på arbetsförmedlingens dåliga framförhållning. Idag fick jag brev om att jag ska vara i Ånge på AF imorgon kl. 09?! Nu hade jag tur så syrran var ledig och kunde ha Selma hos sig, men annars då? Skulle jag haft henne springande där på kontoret medan jag försökte prata med handläggaren?
Blev även lite taskig timing iom att Selma var tvungen att sova middag efter att vi kommit hem från dagis efter lunch, så blev sen sovning, dvs senare kväll. Men jag måste ändå väcka henne 07 för att hinna vara däruppe till 09. Synd att man inte direkt sitter i en sån sits att man kan säga dem ett sanningens ord.

Om en stund ska jag och Tommy åka till Birsta för att storhandla. Min kära pappa ska passa Selma under tiden, och jag tror och hoppas att det inte kommer bli det minsta probem att åka ifrån henne när det är Moha som hon säger som hon ska vara hos :-) Vissa tycker säkert det är förjäkligt att man inte stöder orten, men för det första skulle det inte gå ihop ekonomiskt, och för det andra gör vi ju det också -handlar säkert för 1200-1500kr på Coop nära utöver det vi storhandlar.
Nu fattas det verkligen ALLT. Ändå tycker jag inte det var så länge sedan vi senast var iväg. Har inget Bregott, ingen ketchup, inget hårdbröd, ingen lättlagad mat såsom korv, köttbullar osv. Men nu ska skafferi och kylskåp fyllas med smått och gott :P

Igår och idag har jag varit med Semlan på inskolning på dagis. Tycker nästan det varit väl korta stunder då vi knappthinner komma dit så ska vi hem igen. Selma hinner liksom precis komma igång att leka så får hon avsluta. Återstår att se hur de följande dagarna går. I Gävle på inskolningen på det dagiset gick det väldigt smärfritt måste jag säga, men nu är hon liksom i en lite jobbigare ålder. Inte ofta ens pappa får klä på eller hjälpa till med div saker nuförtiden. Den som lever får se.

Nu är det nog dags för mig att bittert erkänna att jag måste köpa en ny dator. Var nog snart 1,5 år sen ljuset började lägga av på min bärbara, och det har hela tiden gått mot det sämre. Hade jag tagit tag i det påengång hade jag haft garanti kvar, men nu tycker jag inte det är värt att lägga ut pengar att laga den (eller rättare sagt tyckte inte teknikern på Fujitsu-suporten det.) De senaste två veckorna har mamma varit så snäll att jag fått haft hennes, men nu när hon vill ha den tillbaka och jag loggade in på den här, ser jag knappt vad jag skriver längre. Tror min jobbiga huvudvärk för några veckor sen hade en logisk förklaringar -överansträngde väl ögonen när jag satt på den här!
Vad ska man då köpa? Jag behöver bara en enklare men vill samtidigt inte köpa den billigaste "skiten" heller. Hur man än gör med såna här produkter tycker jag i efterhand att man känner sig lurad.. två veckor efter att man köpt något är det plötsligt betydligt billigare. Blir till att ringa till nån som kan oc be om råd!

Ja, för en gångs skull kan jag faktiskt gå före med gott föredöme och önska att många många fler skulle göra samma sak.
Det behövs bara ett klick här och sedan ett sms, det vill säga några sekunder för att göra en god gärning.

Via en annan blogg hamnade jag på den lilla men dock så starka kämpen Lova´s mammas blogg. Sen dess har jag följt den mest varje dag, och även tänkt på dem otaliga gånger under övrig tid. Tårarna rinner när jag tänker mig in i deras situation och det hemska faktum de ställts inför.

En fin liten flicka som ännu inte vet vilket hemskt öde som ska drabba henne.

Det är så hemskt så jag vill inte tänka på det, ändå är det just det folk borde göra, känna en del av deras psykiska och fysiska smärta och ha samvete och medkänsla stor nog för att skänka en liten del av sin tid och ett bidrag. På det sättet ger man fler barn chansen att ta upp och besegra den svåra kampen mot cancern.

Igår blev ju våran lilla älskling 2,5 år! Det har hänt så mycket i hennes utveckling det senaste halvåret, ändå går det inte riktigt att fatta att hon hunnit bli så stor. Var ju meningen att jag skulle lägga in det här inlägget igår, men i vanlig ordning när hon är förkyld/dålig slutar allt med maten att fungera, och jag blir SÅ nojig. Hon bara kjöjs och skjuter maten/mackan eller vad det nu är ifrån sig och börjar grina om man trugar henne. Men visst är hon världens finaste tjej våran docka?!
Alldeles färsk, inte mer ön knappa 3 timmar.
Hunnit bli en månad gammal, men fortfarande inte växt på sig nämnvärt. Men då var hon ju inte så stor när hon föddes heller, bara 3008 g.
2,5 månad gammal trivs hon bra i morfars knä :-)
En 6 månader gammal gla´fis.
1-års dagen!
Ett år sedan, alltså på 1,5-årsdagen 11/5 2009.
Hela 2 år!
Och nu igår, 2,5 år gammal <3

Kom på mig själv att medan Selma tittade på sitt älskade Musses klubbhus på Playhouse disney, tänkte jag surfa in på Lindex shop online. Det trots att jag senast igår kväll bestämde mig för att nu får det vara nog. Selma har redan en tillräckligt stor sommargarderob, och säkerligen vill man köpa nåt fint om man ev. åker på nån semester och gör en shoppingtur i nån ny stad :) Här är lite av kläderna Selma kommer gå klädd i i sommar, OM det nu blir nån sommar att tala om iår. Jag shoppar ju aldrig dyra märkeskläder till smulan, men många bäckar små.. Det kan ju vara roligt att göra nåt annat för pengarna också ibland?




Tror den här är det enda jag uppdaterat min egen sommargarderob med än så länge Hoppas att man får nån slant att shoppa för när man fyller år ;-) För det är ju faktiskt mycket mycket roligare när det finns nåt nytt att välja på bland de gamla paltorna i garderoben!


Idag sitter vi annars fortfarande i soffan och slöar jag och lillan. Trodde först att förkylningen tagit om men det här är nog en ny för det ter sig helt annorlunda mot hur det har varit senaste veckan. Tror ändå vi ska trotsa den och gå ut i solen en liiten stund nu efter lunch, det är ju så himla fint även om det verkar blåsa en aning.

Selmas helg slutade på ett enastående sätt -hon fick en gungställning av mormor och morfar! Nästan lagom till hennes 2,5-års dag som är imorgon tisdag. Självklart skulle gungan testas på en gång.
Nu fattas bara den stora sandlådan Tommy ska få bygga till henne. Sen skulle jag även vilja ge henne en fin lekstuga, men det kanske blir nästa år.

Mormor skulle också testa tyckte Semlan :-)

Självklart finns det även en "vanlig" gunga med bara typ en bräda, men den var inget hit att gunga på än. Hon får väl träna i lugn och ro.. änsålänge tyckte hon bäst om babygungan sötnosan våran.

Idag har vi haft besök av min kompis Elin och hennes två små buspojkar. Tyvärr kom de i lite taskig tid, Selma vaknade tidigt imorse och vi var precis på väg in för lite lunch och sedan middagssovning. Men lite lunch i form av korv och makaroner hann det iaf bli, följt av en del bus och gos innan det kändes som jag mer eller mindre körde ut dem :-) Tur man vet var man har sina vänner och att hon inte tog illa upp.




Selma är fortfarande lika tokig i bebisar. Även jag och Tommy charmades av det lilla knytet Alve som redan hunnit bli fem månader.

Selma har ju inte så många kusiner. Två på min sida och en på Tommys. Sina mindre kusiner på min sida är också hennes stora idoler, och "mi bätta vän" som hon säger :-) Här syns ju hur mycket hon ser upp till dem, sitter med en oinkopplad dosa och vill också vara med i tv-spelandet! :)

För ett tag sen fick jag ett erbjudande om jobb, men eftersom det till en början inte var mer än 20% och de inte visste när/om det blev mer var jag tvungen att tacka nej. Nu har jag fått ett nytt erbjudande om ett sommarvikariat från samma person. Det skulle vara sysselsättningsgrad 75-100%, men nu är problemet istället arbetstiderna. Det inkluderar nattjobb, och jag vet inte om det funkar med Selma och Tommys arbetstider. Han börjar ju så tidigt som 06 när han har fm.-skift, och hade jag natt skulle jag sluta 08. Här finns inget dagis som öppnar den tiden, och jag vet inte heller om jag skulle ha mage att slita upp lillan 05. Egentligen har jag ju som arbetslös inte rätt att säga nej till jobb mer än under vissa omständigheter, och jag vet inte om det här faller under sådana?
Dessutom skulle vi ju båda vara borta på kvällarna ibland de veckor Tommy har em-skift, och jag kan inte bara blint lita på att mormor och morfar finns tillgänglig alla gånger att lämna/hämta hos. De har ju sina arbetstider och sen är det ju självklart att hur mycket de än tycker om henne vill de säkert ha sin egen tid, de har ju haft sina småbarnsår för länge sedan.
Ytterligare ett dilemma i det här är Selmas nattsömn. Trots att hon snart är 2,5 år har hon fortfarande orolig sömn under natten, och jag tror inte hon nånsin har sovit en hel natt. Vaknar hon pejlar hon alltid av att jag finns i närheten, och det har blivit så att vi aldrig tagit fajten att det ska duga lite bra med pappa ännu.
Jag har ju inte hur lång betänketid som helst, och ska väl svara på erbjudandet nu i dagarna. Mer att tänka på än bara Gävleresan alltså.

I helgen är det meningen att vi ska åka till Gävle för urnsättning. Jag vill inte alls åka, förstår ju såklart att Tommy både delvis vill och känner sig tvungen att åka eftersom det är hans pappa. Som han sa: "jag förstår ju vilket liv det blir om jag inte går".
Självklart känner även jag mig dum om jag/vi inte åker när de gäller någon så nära, och jag vet ju att man kommer få höra det långt efteråt.

Det finns flera anledningar till att jag inte vill åka;

1. Selma är fortfarande väldigt förkyld och sover dåligt och oroligt på nätterna. Inte blir det bättre av att sova på ett mer eller mindre främmande ställe, på en uppblåsbar säng dessutom. Hon sover alltid dåligt när vi är där, alla främmande ljud, farmor hennes som ska upp när tidningen kommer och börja rassla med kaffe, dusch etc på okristliga tider osv.

2. Jag har ont i ryggen och känner inte för att sitta 30 mil t/r, det kommer knappast göra det bättre. Hade dessutom velat gå till chiropraktorn igen på fredag för att se om det blir bättre av att gå flera gånger. Inte heller för min rygg är ju sängen nån höjdare.

3. Vi har ingen barn vakt till lillan utan måste ta med henne på urnsättningen. Den hålls utomhus, och under en gemensam minnesgudstjänst tillsammans med alla andra som har urnsättning den dagen. Inte lätt att hålla en energisk 2,5-åring lugn ute under ca en timmes tid.

4. Jag tycker det är fullkomligt onödigt med en till begravning, för det är just det jag tycker det blir med ännu en gudstjänst -dubbla begravningar, snacka om att tvinga på en guds ord. Har aldrig förr hört talas om gudstjänst i samband med urnsättning.

5. Är inte på humör att vistas nån annanstans än hemma. Vi har nyss varit ner och även om jag verkligen tycker om att åka till Gävle så är det lite påfrestande att åka ner på fredag eftermiddag för att sen åka hem på söndag förmiddag, framförallt med Selma som vill allt annat är sitta still de timmarna det tar.

Vi grunnar på huruvida vi ska åka eller inte, om Tommy ska åka själv, vad vi då ska ha för skäl att jag inte åkte med Selma, om vi ska åka och om vi isf istället sover på hotell osv. Till dess jag har klara svar håller jag mig för att svara på 026-nummer..

Min systers yngsta barn är en finurlig liten grabb. Igår fick jag ett sms där hon berättade att han hade funderat kring barnagörandet;

Alfred: Mamma, måste man vara två för att göra barn?
Syrran: Eh ja (man drar sig ju lite för att få just den här typen frågor)
Alfred: Ja just ja, en måste ju köra!

:D


Antagligen tänkte han på själva resan till BB, det gjorde nog inte hon.. :)

Ja, så har vi gått in i maj redan, kan inte fatta det. Var ju nyss som jag satt och förbannade kylan som inte ville släppa greppet om oss i jan/feb, golven härhemma var svinkalla och det kändes som en evighet sen man sett solen. Visserligen har inte månaden börjat med nåt riktigt fint väder, men inte heller har det varit så dåligt och så mycket regn som de förutspådde hittills i helgen. Somnade gott till regnet som slog på taket inatt!

Förkylningen har tagit om på Selma eller så är det inte samma som i slutet av förra veckan då hon hade feber 1,5 dag. Nu har honn istället varit täppt i näsan i några dagar, och igår fick hon snuva och låter lite hes och hård i halsen. Har försökt förebyggt med bricanyl inför natten, vet inte riktigt hur verksamt det är på hosta men bara att hoppas eftersom det är det enda vi får i henne i medicinväg.
Har sjävl haft ont i halsen och Tommy går omkring och småhosthackar.

Igår hade vi Syrran med familj här på mat, kan inte säga att jag bjöd dem på mat för de hade med sig nästan lika mycket själv. Måste säga att det är så underbart gott med grillat älgkött, så ni som inte provat måste göra det om ni får tag i sånt kött.
Åkte efter många om och men förbi majbrasan vid Lomtjärn igår, men klev inte ur bilen. Tyckte det var alldeles för kallt, otrevligt med alla fulla fjortisar och rökigt då deltidsbrandmännen från trakten till slut fick släcka brasan då den tog sig lite för mycket.

Idag har vi haft en lugn och mysig helgdag. Kom ner vid 09, åt frukost, duschade/klädde oss och åkte till Fränsta för att hämta ut ett paket från Jotex på Ica. På vägen hem stannade vi till hos familjen Lindström/Larsson i Klöstre, fick lite fika och Selma fick busa lite med kusinerna (-s leksaker).

Nu sitter Semlan i badet och strax därefter ska vi börja med kvällsrutinerna. Därefter hoppas jag på att vi hinner se åtminstone en av filmerna vi hyrde, och få lite helgmys, något vi gick miste om förra veckan.